tvahundratrettio

Då var man hemma igen då efter ytterliggare två veckor i Boden.
Fältveckan gick bra. Det uppstod visserligen en del konflikter allt eftersom folk blev trötta och mer irriterade på varandra. Men det är ju bara en av de grejer som vi ska lära oss i militären, att kunna leva och arbeta med andra människor i stressade/jobbiga situationer.

Vi har iallafall fått skjuta en hel del, och vi ligger tydligen bra till, rent övningsmässigt i alla fall. De första övningarna vi gjorde var om distans-/prickskytte. Då började vi på 30 meter och sedan körde vi på hundra. Vi började med olika skjutställningar och arbetade oss frammåt. Den sista övningen var på 100 meter, och gick ut på att vi skulle springa ca 25 meter med Ak:n, osäkra, avfyra två (skarpa) skott ståendes, säkra, byta magasin och slänga oss på marken i liggandes skjutställning, osäkra, avfyra två skott, säkra. Allt det på 30 sekunder. För att få godkänt var man tvungen att sätta ett skott i varje figur (vi sköt på två figurer) samt säkra/osäkra innan de 30 sekundrarna var slut. Detta var den enda skjutövningen jag inte klarade, men det berodde dels på att jag aldrig skjutit förr dels på att sergeant Lundberg hängde över mig som en hök och skrek åt mig vad jag skulle göra så jag bara blev mer stressad.

De två andra dagarna med skjutövningar gjorde vi något som kallas för Jag har glömt det nu, men går i praktiken ut på att man ska kunna skjuta snabbt på väldigt korta avstånd. Då hade vi en övning då man skulle skjuta tre skott på tre sekunder. Då skulle man sätta två skott i den stående figuren och sedan gå ner på knä och sätta ett skott i huvudet på den sittandes figuren. Dessa övningar gick bättre för mig, dels för att jag inte hade Lundbeg med mig, dels för att jag har lyckats öva in den mentaliteten som krävs för att skjuta snabbt på korta avstånd genom diverse spel. När jag väl kom på att jag skulle tänka som i spelen gick det bättre. Inte felfritt, men bättre i alla fall.

Sista kvällen i förläggningen blev vi väckta av att vår kapten Ekman, som sov i vårat TOLO-tält, skrek "Besätt eldställningarna!". Som tur var hade jag eldposten vid 6-tiden, så jag var redan vaken. Allt jag behövde göra var att rota fram Ak:n och kuta till skyttevärnet. I fredstid ska egentligen inte eldposten kuta ut eftersom hans uppgift är att se till så att inte tältet brinner ner, men jag agerade bara instinkttivt utan att tänka på att jag var eldvakt. Från att jag hörde larmminan gå av så visste jag vad jag skulle göra. Och ja, i helhet fick vi godkänt av kapten på den övningen.

Samma dag gick vi från skjutfältet 2,5km med stridspackning för att upprätta en ny förläggning där vi skulle ha våran första överlevnadsövning. Det innebar att vi sov i ett tält som var ihopsatt av flera småtält samt att vi inte fick göra upp eld. Enligt befälen (som sov i toyotabussar) hade det varit några minusgrader den natten. Men vi överlevde ju och fick även godkänt på den övningen. Fast vi kommer ju troligtvis ha fler sånna övningar.

När vi väl kom tillbaks till regementet var det dags att ta hand om all utrustning vi haft med oss, allt från att göra rent kaminer och tält till vapen och magasin. När vi på kvällen hade inventering av stridssäckarna och persedelpåsarna (dvs kläder och annan utrustning vi haft med oss i fält) var givetvis Sgr. Lundberg lite extra nogrann med mina prylar. Men jag upptäckte hur ja kan psyka honom. Varje gång han ska inspektera något eller liknande så ställer han sig i enskild ställning (rak rygg, benen ihop samt arma utmed sidorna) och drar huvudet bakåt och lite åt sidan, troligtvis för att se hård ut. Efter ett tag började jag göra samma sak och stirrade honom i ögonen vilket satte honom ur balans och han kollade inte lika nogrannt på mina prylar.

På torsdagen var det dags att helgstäda och sedan sätta sig på nattåget hem till Stockholm. Jag anlände till centralstationen kl 6.45. När jag ändå var i krokarna passade jag på att besöka min gamla skola under några timmar och hälsa på gamla lärare och vänner. Det var kul och trots att det bara var tre månader sedan jag tog studenten var det mycket som förändrats, klassrum hade flyttats, etc.

Nu ligger jag hemma i min säng och lyssnar på kents "På Nära Håll" och har hostat sönder rösten. Fick extremt jobbig hosta efter överlvnadsövningen så nu har jag lyckats hosta sönder stämbanden. Vill dock inte sjukskriva mig då vi ska börja med stridsutbildningen nästa vecka, så om någon har några tips på hur man botar hosta/heshet är ni välkommna att dela med er av dem till mig!

//620 Strömgren Out!