Jag blir den du aldrig ser
Idag har vi övat strid samt kamouflage. Vi skulle ta med stridsutrustning, vapen, hjälm, stridsväst, kroppsskydd, m.m. och gick ner till Staraholmarna. Vi fick tillbringa första halvtimmen med att sminka oss gröna och bruna i ansiktet, halsen, nacken, händerna och andra synliga kroppsdelar. Sen skulle vi skära av kvistar, etc, och sätta fast i hjälmen. Detta var alltså kamouflaget.
Sedan fick vi öva hur man besätter en eldställning (typ skyttegravar, etc) och man agerar i dem, hur ordergivning funkar, etc. Jag lyckades hamna i en skytteställning som hade ett riktigt andra världskriget-stuk över sig, vilket gjorde andra världskriget-fantasten i mig lycklig.
Vi pysslade med detta i några timmar (Från 8-nånting t.o.m 16-tiden). Sedan fick vi duscha och byta om. Nu är det första gången på länge som jag har på mig civila kläder.
Eftersom lönen kommit (Tack alla ni som betalar skatt!) så tog vi och gick på byn. Där lyckades jag få tag på mina favoritchips (Cream Cheese). Dessa har jag sökt efter land & rike runt. De verkar inte ha funnits i Stockholm sen millenieskiftet, så jag var säker på att de hade slutats producerats. Sen hittade jag dem på COOP Forum i Boden av alla platser... Jaja, nu har jag dem iaf, så nu ligger jag i sängen och käkar chips och läser på min läxa i SoldF (Soldaten i Fält - Vår "Instruktionsbok") samt lyssnar på kents "Elite" och dricker Coca cola (Lite ironisk blandning. Jag lyssnar på en hyllningslåt till arbetarrörelsen och dricker "arbetarnas blod").
Men nu är det nog dags att förbereda sig för sänggående. Enligt schemat så har vi vår sista lektion 21.30 imorgon, så det är bäst att sova ut ordentligt tills dess.
//620 Strömgren Out!
Sedan fick vi öva hur man besätter en eldställning (typ skyttegravar, etc) och man agerar i dem, hur ordergivning funkar, etc. Jag lyckades hamna i en skytteställning som hade ett riktigt andra världskriget-stuk över sig, vilket gjorde andra världskriget-fantasten i mig lycklig.
Vi pysslade med detta i några timmar (Från 8-nånting t.o.m 16-tiden). Sedan fick vi duscha och byta om. Nu är det första gången på länge som jag har på mig civila kläder.
Eftersom lönen kommit (Tack alla ni som betalar skatt!) så tog vi och gick på byn. Där lyckades jag få tag på mina favoritchips (Cream Cheese). Dessa har jag sökt efter land & rike runt. De verkar inte ha funnits i Stockholm sen millenieskiftet, så jag var säker på att de hade slutats producerats. Sen hittade jag dem på COOP Forum i Boden av alla platser... Jaja, nu har jag dem iaf, så nu ligger jag i sängen och käkar chips och läser på min läxa i SoldF (Soldaten i Fält - Vår "Instruktionsbok") samt lyssnar på kents "Elite" och dricker Coca cola (Lite ironisk blandning. Jag lyssnar på en hyllningslåt till arbetarrörelsen och dricker "arbetarnas blod").
Men nu är det nog dags att förbereda sig för sänggående. Enligt schemat så har vi vår sista lektion 21.30 imorgon, så det är bäst att sova ut ordentligt tills dess.
//620 Strömgren Out!
Ett kort inlägg
Idag har vi fått lära oss de regler som gäller för soldater i krig och fred, t.ex. vad eller vem får man skjuta på, hur ska krigsfångar behandlas, etc. Det var intressant tyckte i alla fall jag. Sedan fick vi lära oss vad som är stridens grunder. Det var en del begrepp, etc. T.ex. skillnaden mellan taktik och stridsteknik, vilka olika typer av eld det finns (Direkt, Indirekt och minor), olika taktiker, etc. Jag tror jag imponerade på kapten med mina taktikkunskaper... Men så går det när man läst om det i... Jag vet inte hur många år...
Sedan fick vi gå ut och applicera våra kunskaper i praktiken genom att lösa olika stridsscenarion i grupp.
Efter det hade vi en timme att slå ihjäl innan middagen. Den tillbringade vi genom att lära oss sängbäddning/-sträckning av Sergeant Jonsson (Som f.ö heter Therese i förnamn fick vi lära oss idag)...
Nej, nu ska man väl förbereda sig för att sova. Imorgon kommer lönen, 2000-nånting. Men ska väl spara det tills jag kommer hem. Måste ju köpa Hearts of Iron 3...
Jaja, god natt på er alla!
//620 Strömgren Out!
Sedan fick vi gå ut och applicera våra kunskaper i praktiken genom att lösa olika stridsscenarion i grupp.
Efter det hade vi en timme att slå ihjäl innan middagen. Den tillbringade vi genom att lära oss sängbäddning/-sträckning av Sergeant Jonsson (Som f.ö heter Therese i förnamn fick vi lära oss idag)...
Nej, nu ska man väl förbereda sig för att sova. Imorgon kommer lönen, 2000-nånting. Men ska väl spara det tills jag kommer hem. Måste ju köpa Hearts of Iron 3...
Jaja, god natt på er alla!
//620 Strömgren Out!
...Ingen Neråtsång
Det här inlägget är inte nödvändigtvis lumpenbaserat, utan jag kände bara att jag ville nämna en extremt bra låt. Joakim Thåströms "...Ingen Neråtsång". Den texten tycker jag beskriver hur extremt bra hur olika personer kan leva olika liv, t.ex. hur vissa får kämpa för att ta sig fram genom livet, medans andra kan ta den lätta vägen fram. Personligen tycker jag att det nästan räcker med de tre första raderna för att förklara hela låten: "En del faller vackert//En del faller hårt//En del faller alltid, alltid ner i hål". Just dessa tre rader kan sammanfatta i princip hela texten. Man skulle kunna förklara det med hur alla misslyckas, men vissa misslyckas men gör det snyggt och utan problem, andra har det riktigt bra och kommer långt men sedan rasar allt samman för dem samtidigt och de får världen emot sig och sen har vi den sista kategorin. Dvs de som kämpar för att lyckas, men kommer ingenstanns i livet.
Sen har vi ytterliggare en rad som kanske kan få lite extra uppmärksamhet så vi kan binda ihop inlägget med bloggens tema. Det är en rad i tredje versen: "En del lär sig ljuga//En del de blir soldat". Just den här raden betyder, för mig iallafall, att vissa kan ta den enkla vägen fram och göra fel och ljuga utan att stöta på motgångar medans vi stackars soldater måste kämpa på för att nå våra mål och vi kan inte göra som vi vill eller ta den enkla vägen fram genom livet.
Det var en liten reflektion av mig så här mitt i natten.
Lyssna här (akustisk)
Här är texten i helhet i alla fall:
...Ingen Neråtsång
En del faller vackert
En del faller hårt
En del faller alltid, alltid ner i hål
En del hittar inget
En del de hittar allt
En del hittar bara, sån't som inte räknas allt
Jag vet du lever mitt i bland
Fast mitt i ingenstans
Mitt i allt det där, du försöker ge ett namn
Jag vet du odlar vingar
För din hud har blivit för trång
Jag vet att du försöker, flyga bort nånstans med dem
En del kutar runt, i stora svarta nav
Och hur de kommit minns, det minns de inget av
En del lever sitt liv, högt upp på en piedestal
En del lever sitt, bara för att rasa av
Jag vet att du ser bilder, i ditt huvud som gör ont
Jag vet att du ser bilder, men skit i allting sån't
Jag vet du klättrar väggar, som du inte trodde fanns
Just när du trodde allting, hade fallit ner på plats
Men det här är inget sån't
Det här är inget sån't
Det här är ingen neråtsång som du ska bry dig om
Men det här är inget sån't
Det här är inget sån't
Det här är ingen neråtsång som du ska bry dig om
En del plockar vingar, från änglar som de mött
En del plockar sina, från insekter som dött
En del lär sig ljuga, en del de blir soldat
Men vem av dem är du, vem av dem är du idag?
Du som aldrig skulle bli, som de andra var
Du som aldrig skulle, ha några gudars svar
Ikväll spelar allt, allt sån't ingen roll
Ikväll, ikväll, ikväll, är det inget sån't på gång
Men det här är inget sån't
Det här är inget sån't
Det här är ingen neråtsång som du ska bry dig om
Men det här är inget sån't
Det här är inget sån't
Det här är ingen neråtsång som du ska bry dig om
Sen har vi ytterliggare en rad som kanske kan få lite extra uppmärksamhet så vi kan binda ihop inlägget med bloggens tema. Det är en rad i tredje versen: "En del lär sig ljuga//En del de blir soldat". Just den här raden betyder, för mig iallafall, att vissa kan ta den enkla vägen fram och göra fel och ljuga utan att stöta på motgångar medans vi stackars soldater måste kämpa på för att nå våra mål och vi kan inte göra som vi vill eller ta den enkla vägen fram genom livet.
Det var en liten reflektion av mig så här mitt i natten.
Lyssna här (akustisk)
Här är texten i helhet i alla fall:
...Ingen Neråtsång
En del faller vackert
En del faller hårt
En del faller alltid, alltid ner i hål
En del hittar inget
En del de hittar allt
En del hittar bara, sån't som inte räknas allt
Jag vet du lever mitt i bland
Fast mitt i ingenstans
Mitt i allt det där, du försöker ge ett namn
Jag vet du odlar vingar
För din hud har blivit för trång
Jag vet att du försöker, flyga bort nånstans med dem
En del kutar runt, i stora svarta nav
Och hur de kommit minns, det minns de inget av
En del lever sitt liv, högt upp på en piedestal
En del lever sitt, bara för att rasa av
Jag vet att du ser bilder, i ditt huvud som gör ont
Jag vet att du ser bilder, men skit i allting sån't
Jag vet du klättrar väggar, som du inte trodde fanns
Just när du trodde allting, hade fallit ner på plats
Men det här är inget sån't
Det här är inget sån't
Det här är ingen neråtsång som du ska bry dig om
Men det här är inget sån't
Det här är inget sån't
Det här är ingen neråtsång som du ska bry dig om
En del plockar vingar, från änglar som de mött
En del plockar sina, från insekter som dött
En del lär sig ljuga, en del de blir soldat
Men vem av dem är du, vem av dem är du idag?
Du som aldrig skulle bli, som de andra var
Du som aldrig skulle, ha några gudars svar
Ikväll spelar allt, allt sån't ingen roll
Ikväll, ikväll, ikväll, är det inget sån't på gång
Men det här är inget sån't
Det här är inget sån't
Det här är ingen neråtsång som du ska bry dig om
Men det här är inget sån't
Det här är inget sån't
Det här är ingen neråtsång som du ska bry dig om
It's an army on the march
Då var man hemma igen då efter ytterliggare två veckor i Boden.
Fältveckan gick bra. Det uppstod visserligen en del konflikter allt eftersom folk blev trötta och mer irriterade på varandra. Men det är ju bara en av de grejer som vi ska lära oss i militären, att kunna leva och arbeta med andra människor i stressade/jobbiga situationer.
Vi har iallafall fått skjuta en hel del, och vi ligger tydligen bra till, rent övningsmässigt i alla fall. De första övningarna vi gjorde var om distans-/prickskytte. Då började vi på 30 meter och sedan körde vi på hundra. Vi började med olika skjutställningar och arbetade oss frammåt. Den sista övningen var på 100 meter, och gick ut på att vi skulle springa ca 25 meter med Ak:n, osäkra, avfyra två (skarpa) skott ståendes, säkra, byta magasin och slänga oss på marken i liggandes skjutställning, osäkra, avfyra två skott, säkra. Allt det på 30 sekunder. För att få godkänt var man tvungen att sätta ett skott i varje figur (vi sköt på två figurer) samt säkra/osäkra innan de 30 sekundrarna var slut. Detta var den enda skjutövningen jag inte klarade, men det berodde dels på att jag aldrig skjutit förr dels på att sergeant Lundberg hängde över mig som en hök och skrek åt mig vad jag skulle göra så jag bara blev mer stressad.
De två andra dagarna med skjutövningar gjorde vi något som kallas förJag har glömt det nu, men går i praktiken ut på att man ska kunna skjuta snabbt på väldigt korta avstånd. Då hade vi en övning då man skulle skjuta tre skott på tre sekunder. Då skulle man sätta två skott i den stående figuren och sedan gå ner på knä och sätta ett skott i huvudet på den sittandes figuren. Dessa övningar gick bättre för mig, dels för att jag inte hade Lundbeg med mig, dels för att jag har lyckats öva in den mentaliteten som krävs för att skjuta snabbt på korta avstånd genom diverse spel. När jag väl kom på att jag skulle tänka som i spelen gick det bättre. Inte felfritt, men bättre i alla fall.
Sista kvällen i förläggningen blev vi väckta av att vår kapten Ekman, som sov i vårat TOLO-tält, skrek "Besätt eldställningarna!". Som tur var hade jag eldposten vid 6-tiden, så jag var redan vaken. Allt jag behövde göra var att rota fram Ak:n och kuta till skyttevärnet. I fredstid ska egentligen inte eldposten kuta ut eftersom hans uppgift är att se till så att inte tältet brinner ner, men jag agerade bara instinkttivt utan att tänka på att jag var eldvakt. Från att jag hörde larmminan gå av så visste jag vad jag skulle göra. Och ja, i helhet fick vi godkänt av kapten på den övningen.
Samma dag gick vi från skjutfältet 2,5km med stridspackning för att upprätta en ny förläggning där vi skulle ha våran första överlevnadsövning. Det innebar att vi sov i ett tält som var ihopsatt av flera småtält samt att vi inte fick göra upp eld. Enligt befälen (som sov i toyotabussar) hade det varit några minusgrader den natten. Men vi överlevde ju och fick även godkänt på den övningen. Fast vi kommer ju troligtvis ha fler sånna övningar.
När vi väl kom tillbaks till regementet var det dags att ta hand om all utrustning vi haft med oss, allt från att göra rent kaminer och tält till vapen och magasin. När vi på kvällen hade inventering av stridssäckarna och persedelpåsarna (dvs kläder och annan utrustning vi haft med oss i fält) var givetvis Sgr. Lundberg lite extra nogrann med mina prylar. Men jag upptäckte hur ja kan psyka honom. Varje gång han ska inspektera något eller liknande så ställer han sig i enskild ställning (rak rygg, benen ihop samt arma utmed sidorna) och drar huvudet bakåt och lite åt sidan, troligtvis för att se hård ut. Efter ett tag började jag göra samma sak och stirrade honom i ögonen vilket satte honom ur balans och han kollade inte lika nogrannt på mina prylar.
På torsdagen var det dags att helgstäda och sedan sätta sig på nattåget hem till Stockholm. Jag anlände till centralstationen kl 6.45. När jag ändå var i krokarna passade jag på att besöka min gamla skola under några timmar och hälsa på gamla lärare och vänner. Det var kul och trots att det bara var tre månader sedan jag tog studenten var det mycket som förändrats, klassrum hade flyttats, etc.
Nu ligger jag hemma i min säng och lyssnar på kents "På Nära Håll" och har hostat sönder rösten. Fick extremt jobbig hosta efter överlvnadsövningen så nu har jag lyckats hosta sönder stämbanden. Vill dock inte sjukskriva mig då vi ska börja med stridsutbildningen nästa vecka, så om någon har några tips på hur man botar hosta/heshet är ni välkommna att dela med er av dem till mig!
//620 Strömgren Out!
Fältveckan gick bra. Det uppstod visserligen en del konflikter allt eftersom folk blev trötta och mer irriterade på varandra. Men det är ju bara en av de grejer som vi ska lära oss i militären, att kunna leva och arbeta med andra människor i stressade/jobbiga situationer.
Vi har iallafall fått skjuta en hel del, och vi ligger tydligen bra till, rent övningsmässigt i alla fall. De första övningarna vi gjorde var om distans-/prickskytte. Då började vi på 30 meter och sedan körde vi på hundra. Vi började med olika skjutställningar och arbetade oss frammåt. Den sista övningen var på 100 meter, och gick ut på att vi skulle springa ca 25 meter med Ak:n, osäkra, avfyra två (skarpa) skott ståendes, säkra, byta magasin och slänga oss på marken i liggandes skjutställning, osäkra, avfyra två skott, säkra. Allt det på 30 sekunder. För att få godkänt var man tvungen att sätta ett skott i varje figur (vi sköt på två figurer) samt säkra/osäkra innan de 30 sekundrarna var slut. Detta var den enda skjutövningen jag inte klarade, men det berodde dels på att jag aldrig skjutit förr dels på att sergeant Lundberg hängde över mig som en hök och skrek åt mig vad jag skulle göra så jag bara blev mer stressad.
De två andra dagarna med skjutövningar gjorde vi något som kallas för
Sista kvällen i förläggningen blev vi väckta av att vår kapten Ekman, som sov i vårat TOLO-tält, skrek "Besätt eldställningarna!". Som tur var hade jag eldposten vid 6-tiden, så jag var redan vaken. Allt jag behövde göra var att rota fram Ak:n och kuta till skyttevärnet. I fredstid ska egentligen inte eldposten kuta ut eftersom hans uppgift är att se till så att inte tältet brinner ner, men jag agerade bara instinkttivt utan att tänka på att jag var eldvakt. Från att jag hörde larmminan gå av så visste jag vad jag skulle göra. Och ja, i helhet fick vi godkänt av kapten på den övningen.
Samma dag gick vi från skjutfältet 2,5km med stridspackning för att upprätta en ny förläggning där vi skulle ha våran första överlevnadsövning. Det innebar att vi sov i ett tält som var ihopsatt av flera småtält samt att vi inte fick göra upp eld. Enligt befälen (som sov i toyotabussar) hade det varit några minusgrader den natten. Men vi överlevde ju och fick även godkänt på den övningen. Fast vi kommer ju troligtvis ha fler sånna övningar.
När vi väl kom tillbaks till regementet var det dags att ta hand om all utrustning vi haft med oss, allt från att göra rent kaminer och tält till vapen och magasin. När vi på kvällen hade inventering av stridssäckarna och persedelpåsarna (dvs kläder och annan utrustning vi haft med oss i fält) var givetvis Sgr. Lundberg lite extra nogrann med mina prylar. Men jag upptäckte hur ja kan psyka honom. Varje gång han ska inspektera något eller liknande så ställer han sig i enskild ställning (rak rygg, benen ihop samt arma utmed sidorna) och drar huvudet bakåt och lite åt sidan, troligtvis för att se hård ut. Efter ett tag började jag göra samma sak och stirrade honom i ögonen vilket satte honom ur balans och han kollade inte lika nogrannt på mina prylar.
På torsdagen var det dags att helgstäda och sedan sätta sig på nattåget hem till Stockholm. Jag anlände till centralstationen kl 6.45. När jag ändå var i krokarna passade jag på att besöka min gamla skola under några timmar och hälsa på gamla lärare och vänner. Det var kul och trots att det bara var tre månader sedan jag tog studenten var det mycket som förändrats, klassrum hade flyttats, etc.
Nu ligger jag hemma i min säng och lyssnar på kents "På Nära Håll" och har hostat sönder rösten. Fick extremt jobbig hosta efter överlvnadsövningen så nu har jag lyckats hosta sönder stämbanden. Vill dock inte sjukskriva mig då vi ska börja med stridsutbildningen nästa vecka, så om någon har några tips på hur man botar hosta/heshet är ni välkommna att dela med er av dem till mig!
//620 Strömgren Out!
Fältövning
Sart åker man tillbaks till Boden. Vi ska ha vår första fältövning. Det betyder alltså att vi ska ligga i ett tält i 8 dagar (om jag minns rätt)... Vi skulle b.la. skjuta med Ak:n samt lära oss hantera kniven.
Eftersom vi ska ut i fält kommer jag att lämna dator med tillhörande Internet hemma och kommer alltså inte att uppdatera bloggen någonting när vi är i fält (om jag inte, på något sätt, får tag i en dator med Internet). Jag kommer få resa hem på torsdag v. 34, dock då med tåg... Så jag kommer troligtvis att komma hem fredag morgon istället.
Jaja, nu är det bäst att jag sätter fart så jag inte missar bussen till flyget!
Kommer nog ta en del bilder, så nästa uppdatering kommer nog att innehålla bilder!
//620 Strömgren Out!
Eftersom vi ska ut i fält kommer jag att lämna dator med tillhörande Internet hemma och kommer alltså inte att uppdatera bloggen någonting när vi är i fält (om jag inte, på något sätt, får tag i en dator med Internet). Jag kommer få resa hem på torsdag v. 34, dock då med tåg... Så jag kommer troligtvis att komma hem fredag morgon istället.
Jaja, nu är det bäst att jag sätter fart så jag inte missar bussen till flyget!
Kommer nog ta en del bilder, så nästa uppdatering kommer nog att innehålla bilder!
//620 Strömgren Out!
En Helt Ny Karriär
Då har det alltså gått ytterliggare en vecka i lumpen. Är nu hemkommen på min sista ledighet innan vi ska iväg ut i fält nästa helg. Lär ju bli... Intressant...
Mycket har hänt denna vecka. Jag har blivit utskälld av vår nye sergeant (Sergeant Lundberg), fått inventera och städa om hela skåpet, jag har fått sår på fingrarna, jag har "lekt" med en AK5:a samt fått en helt ny karriär som signalist på TOLO-plutonen.
Som signalist kommer jag att sitta i en terrängbil tillsammans med Fänrik Nilsson och Sergeant Lundberg. Vår uppgift kommer att vara att rekognosera terrängen efter lämpliga TOLO-platser (TOLO = Tanknings- och Laddningsomgång), hålla reda på fientliga trupper som kan skada och/eller störa kommunikations- och/eller underhållslinjerna, ta in uppgifter från spaningsförbanden, uppdatera lägeskartan samt skicka ut och vidarebefodra order till TOLO-plutonen så de vet när/var/hur de behövs. Detta är tydligen den enda befattningen på TOLO som inte kräver körkort och det är samtidigt den enda befattningen som verkar rolig/intressant på TOLO. De övriga som finns är dumper- och lastbilsförare. Och ni som känner mig vet att jag inte är speciellt intresserad av fordon, etc. Därför tror jag att signalist kan passa mig väldigt bra. Underhållsplutonen är ju den viktigaste plutonen på egentligen hela bataljonen, för om det inte finns något bränsle står ju fordonen still och finns det ingen ammunition kan ju inte soldaterna skjuta, och då förlorar man kriget (troligtvis).
Det påminner mig om det klassiska militär-"ordspråket":
"Ett krig vinns av den sida som har bäst:
Underrättelser - När/var är målet och vad sysslar målet med?
Logistik/Underhåll - Hur får man lättast fram medicin, mat, ammunition, vatten, bränsle, etc, till förbanden?
Taktik - Vilken väg är den snabbaste, säkraste och effektivaste till att bekämpa fienden? Detta baseras alltid på de två tidigare punkterna"
I övrigt har jag pillat med AK5:an så man har sår och klämmärken på hela handen nu. Men det går över snart... Såg även att jag kommit in som första reserv på min högskolekurs jag sökt på Uppsala Universitet. Hade tänkt läsa "Freds- och konfliktkunskap A", 15hp, på distans från Uppsala Universitet nu när jag låg i lumpen. Så man inte bli helt förtappad på skolfronten också...
Jag har även sytt klart märkena på min vapenrock den här veckan, och jag måste säga att det var helt ok. Små stygn (1-2mm) på utsidan som knappt synns, samt lagom stora (1-2cm) på insidan... Tror dock att jag kan ha sytt ett märke lite fel då jag glömde sy in en liten kant eller liknande. Får försöka åtgärda det nästa lediga kväll på regementet (Min vapenrock hänger kvar, inlåst i värmeburen tillsammans med fältbyxorna samt kroppskyddet).
Dessutom så blev jag glad när Thelin, vårat plutonsbefäl sa på flyget hem idag: "Du är inte lat. Du har bara extremt oflyt". Det tycker jag faktiskt är jävligt sant också. Jag stressar och står i för att saker och ting ska bli gjorda i tid, sen är det faktiskt inte mitt fel ifall en ärm på fältjackan inte går på tillräckligt snabbt, vapnet krånglar (Vilket det gör, men det krävdes ett uttalande från Fänrik för att Sergeant Lundberg skulle ge med sig att det inte var jag som var svag, utan bara vapnet som var felkonstruerat) eller utrustningen är undermålig. Okej, jag kan erkänna att jag segar ibland, men för det mesta så stressar jag och försöker hinna, men jag har inte turen på min sida helt enkelt. Och att påstå att jag latar mig är fel, det är bland det sista jag gör. Speciellt med tanke på att vissa andra i plutonen sover i en tom bädd för att slippa gå upp och bädda sängen på morgonen...
Men det här har defintivt varit en riktigt härligt vecka, och nu gäller det bara att ta det lugnt i helgen och vila ut inför våran 8 dagars fältvecka nästa vecka (Tisdag v.33 - onsdag v. 34 om jag minns rätt) samt träna och få upp någon sorts kondition. Ska väl försöka köra lite BRAK (Fysträning för Ben, Rygg, Armar och Knä) på morgonen och ta iallafall EN joggingrunda i helgen.
Ett par bra citat från veckan som varit:
"Det värsta med lumpen är fan att man aldrig hinner skita klart"
-- Ahlsén, ca 10 minuter innan uppställning
"- Vad ska du göra när du kommer hem då?
- Typ... Lägga mig sängen och glo på TV
- Ah, som på logementet då alltså?"
-- Diskussion mellan mig och Thelin på Arlanda
Samt två bra låttexter som, för mig iallafall, beskriver dels lumpen, dels den senaste tiden väldigt bra:
kent - En Helt Ny Karriär
Jag krossar fönstret
Tar mig in i ditt rum
Det är en helt ny värld
Men jag är alldeles lugn
Jag krossar fönstret
Tar mig in i ditt rum
En helt ny karriär
I en helt ny stad
Dom vill verkligen ha mig kvar
Dom vill verkligen ha mig här
En helt ny karriär
Och nära gatan
Med en blödande hand
Så länge fötterna bär
Så länge lungorna kan
Och nära gatan
Var det du som vann?
En helt ny karriär
I en helt ny stad
Dom vill verkligen ha mig kvar
Dom vill verkligen ha mig här
En helt ny karriär
En helt ny karriär
En helt ny karriä - är, en helt ny karriär
En helt ny karriä - är, en helt ny karriär
En helt ny karriä - är, en helt ny karriär
En helt ny karriä - är, en helt ny karriär
kent - På Drift?
Vi har väl inga hemligheter kvar
men det är så jävla fegt att ge sig av
Bohemerna, poeterna är svin
och On The Road den fånigaste skiten jag har läst
för Hjältar och Hjältinnor stannar kvar
med ryggen upp mot väggen
bara hud mot vassa eggen
och de rivs och slår och bits
för sina liv eller någon annans
de får ingen belöning
men de kräver ingenting
de bara gör biter ihop och håller käften
Älskling det vi mest av allt vill ha
är någonting som aldrig kan bli vårt
November är en mur av våt betong
där en löjlig dröm om flykt föds
för att krascha och sen dö
men Hjältar och Hjältinnor stannar kvar
De spottar hårt mot vinden
och de värmer våra händer
så vi inte tappar taget
om den kärlek vi har rätt till
De vågar tro och hoppas
på att någon däruppe ser oss
någon som hellre vill förlåta än fördöma oss
för något vi inte visste att vi gjort
//620 Strömgren Out!
Mycket har hänt denna vecka. Jag har blivit utskälld av vår nye sergeant (Sergeant Lundberg), fått inventera och städa om hela skåpet, jag har fått sår på fingrarna, jag har "lekt" med en AK5:a samt fått en helt ny karriär som signalist på TOLO-plutonen.
Som signalist kommer jag att sitta i en terrängbil tillsammans med Fänrik Nilsson och Sergeant Lundberg. Vår uppgift kommer att vara att rekognosera terrängen efter lämpliga TOLO-platser (TOLO = Tanknings- och Laddningsomgång), hålla reda på fientliga trupper som kan skada och/eller störa kommunikations- och/eller underhållslinjerna, ta in uppgifter från spaningsförbanden, uppdatera lägeskartan samt skicka ut och vidarebefodra order till TOLO-plutonen så de vet när/var/hur de behövs. Detta är tydligen den enda befattningen på TOLO som inte kräver körkort och det är samtidigt den enda befattningen som verkar rolig/intressant på TOLO. De övriga som finns är dumper- och lastbilsförare. Och ni som känner mig vet att jag inte är speciellt intresserad av fordon, etc. Därför tror jag att signalist kan passa mig väldigt bra. Underhållsplutonen är ju den viktigaste plutonen på egentligen hela bataljonen, för om det inte finns något bränsle står ju fordonen still och finns det ingen ammunition kan ju inte soldaterna skjuta, och då förlorar man kriget (troligtvis).
Det påminner mig om det klassiska militär-"ordspråket":
"Ett krig vinns av den sida som har bäst:
Underrättelser - När/var är målet och vad sysslar målet med?
Logistik/Underhåll - Hur får man lättast fram medicin, mat, ammunition, vatten, bränsle, etc, till förbanden?
Taktik - Vilken väg är den snabbaste, säkraste och effektivaste till att bekämpa fienden? Detta baseras alltid på de två tidigare punkterna"
I övrigt har jag pillat med AK5:an så man har sår och klämmärken på hela handen nu. Men det går över snart... Såg även att jag kommit in som första reserv på min högskolekurs jag sökt på Uppsala Universitet. Hade tänkt läsa "Freds- och konfliktkunskap A", 15hp, på distans från Uppsala Universitet nu när jag låg i lumpen. Så man inte bli helt förtappad på skolfronten också...
Jag har även sytt klart märkena på min vapenrock den här veckan, och jag måste säga att det var helt ok. Små stygn (1-2mm) på utsidan som knappt synns, samt lagom stora (1-2cm) på insidan... Tror dock att jag kan ha sytt ett märke lite fel då jag glömde sy in en liten kant eller liknande. Får försöka åtgärda det nästa lediga kväll på regementet (Min vapenrock hänger kvar, inlåst i värmeburen tillsammans med fältbyxorna samt kroppskyddet).
Dessutom så blev jag glad när Thelin, vårat plutonsbefäl sa på flyget hem idag: "Du är inte lat. Du har bara extremt oflyt". Det tycker jag faktiskt är jävligt sant också. Jag stressar och står i för att saker och ting ska bli gjorda i tid, sen är det faktiskt inte mitt fel ifall en ärm på fältjackan inte går på tillräckligt snabbt, vapnet krånglar (Vilket det gör, men det krävdes ett uttalande från Fänrik för att Sergeant Lundberg skulle ge med sig att det inte var jag som var svag, utan bara vapnet som var felkonstruerat) eller utrustningen är undermålig. Okej, jag kan erkänna att jag segar ibland, men för det mesta så stressar jag och försöker hinna, men jag har inte turen på min sida helt enkelt. Och att påstå att jag latar mig är fel, det är bland det sista jag gör. Speciellt med tanke på att vissa andra i plutonen sover i en tom bädd för att slippa gå upp och bädda sängen på morgonen...
Men det här har defintivt varit en riktigt härligt vecka, och nu gäller det bara att ta det lugnt i helgen och vila ut inför våran 8 dagars fältvecka nästa vecka (Tisdag v.33 - onsdag v. 34 om jag minns rätt) samt träna och få upp någon sorts kondition. Ska väl försöka köra lite BRAK (Fysträning för Ben, Rygg, Armar och Knä) på morgonen och ta iallafall EN joggingrunda i helgen.
Ett par bra citat från veckan som varit:
"Det värsta med lumpen är fan att man aldrig hinner skita klart"
-- Ahlsén, ca 10 minuter innan uppställning
"- Vad ska du göra när du kommer hem då?
- Typ... Lägga mig sängen och glo på TV
- Ah, som på logementet då alltså?"
-- Diskussion mellan mig och Thelin på Arlanda
Samt två bra låttexter som, för mig iallafall, beskriver dels lumpen, dels den senaste tiden väldigt bra:
kent - En Helt Ny Karriär
Jag krossar fönstret
Tar mig in i ditt rum
Det är en helt ny värld
Men jag är alldeles lugn
Jag krossar fönstret
Tar mig in i ditt rum
En helt ny karriär
I en helt ny stad
Dom vill verkligen ha mig kvar
Dom vill verkligen ha mig här
En helt ny karriär
Och nära gatan
Med en blödande hand
Så länge fötterna bär
Så länge lungorna kan
Och nära gatan
Var det du som vann?
En helt ny karriär
I en helt ny stad
Dom vill verkligen ha mig kvar
Dom vill verkligen ha mig här
En helt ny karriär
En helt ny karriär
En helt ny karriä - är, en helt ny karriär
En helt ny karriä - är, en helt ny karriär
En helt ny karriä - är, en helt ny karriär
En helt ny karriä - är, en helt ny karriär
kent - På Drift?
Vi har väl inga hemligheter kvar
men det är så jävla fegt att ge sig av
Bohemerna, poeterna är svin
och On The Road den fånigaste skiten jag har läst
för Hjältar och Hjältinnor stannar kvar
med ryggen upp mot väggen
bara hud mot vassa eggen
och de rivs och slår och bits
för sina liv eller någon annans
de får ingen belöning
men de kräver ingenting
de bara gör biter ihop och håller käften
Älskling det vi mest av allt vill ha
är någonting som aldrig kan bli vårt
November är en mur av våt betong
där en löjlig dröm om flykt föds
för att krascha och sen dö
men Hjältar och Hjältinnor stannar kvar
De spottar hårt mot vinden
och de värmer våra händer
så vi inte tappar taget
om den kärlek vi har rätt till
De vågar tro och hoppas
på att någon däruppe ser oss
någon som hellre vill förlåta än fördöma oss
för något vi inte visste att vi gjort
//620 Strömgren Out!
Sår
Den här veckan har vi hållt på med vapenexercis... Har nu små sår på hela handen/fingrarna efter alla små, vassa, delar på vapnet. Idag håll vi på med laddning/patron ur. Var extremt kul och jobbigt. Man skulle lägga i en patron i de fyra magasinen vi hade, stoppa ner magasinen i magasinfickorna på stridsvästen. På orden "ladda!" skulle man upprepa orden och sedan, med vänsterhanden, ta ett mag och stoppa in i vapnet och dra tillbaka manöverhandtaget. Det hela tog nog tio sekunder, om ens det. Patron ur var krångligare och tog mer tid, men jag klarar nog även det relativt bra... Problemet är bara att det är så många små, vassa saker på vapnet som man, som sagt, skär sig på... Men det är väl en vanesak tror jag. Eftersom vi måste skölja händerna med sprit efter vi tvättat händerna och innan vi går in i matsalen så svider det som fan på mina fingrar hela tiden, men det håller såren rena i alla fall.
Idag slutade vi 16.45, så efter vapenexercisen var det att duscha och sedan kunde man slappa i matsalen tills vidare. Det började ösregna och åskan hördes långt borta. Bättre att det regnar nu än nästa helg då vi har fältövning, och i princip hela regementet ska ut i fält.
Nu ligger man på logementet och glor på "the Simpsons", ett passande avsnitt där Homer går med i flottan. Man känner ju nästan igen sig lite...
Om en stund ska vi iväg och käka kvällsfika, sen funderar jag på att ta en tur på stan och se vad som händer. Eller så blir det film på luckan som vanligt. Får se vad som händer...
Ja, det var en liten, kanske något ointressant, uppdatering.
//620 Strömgren Out!
Idag slutade vi 16.45, så efter vapenexercisen var det att duscha och sedan kunde man slappa i matsalen tills vidare. Det började ösregna och åskan hördes långt borta. Bättre att det regnar nu än nästa helg då vi har fältövning, och i princip hela regementet ska ut i fält.
Nu ligger man på logementet och glor på "the Simpsons", ett passande avsnitt där Homer går med i flottan. Man känner ju nästan igen sig lite...
Om en stund ska vi iväg och käka kvällsfika, sen funderar jag på att ta en tur på stan och se vad som händer. Eller så blir det film på luckan som vanligt. Får se vad som händer...
Ja, det var en liten, kanske något ointressant, uppdatering.
//620 Strömgren Out!
Lugnt
Idag har vi slutat efter middagen (vid 16-tiden), så nu har man inte mycket att göra. Har fixat till skåpet så att skåpordningen är korrekt som både fänriken och sergeanten sa. Sedan ska jag bättra på två märken på uniformsjackan och eventuellt märka saker och ting i skåpet lite snabbt. Sedan är man helt fri. Om jag börjar sy nu borde jag vara klar ca 20:30, å kan ha märkt klart allt tills 21-tiden om allt flyter på väl...
I övrigt har vi idag haft tvättbyte så man kunde byta till sig lite mer välpassande kläder. De flesta kläderna är dock fortfarande för tighta, men det löser sig nog... Vi har dessutom haft visitation av logement/skåp samt gått igenom hinderbanan och haft orientring. Eftersom jag fortfarande har lite halsont så var jag bara med till viss del. Har ännu inte fått tag på kompanisköterskan så hon har kunnat undersöka mig, får leta upp henne imorgon.
Imorgon ska vi tydligen börja med vapenexercis och lära oss grundläggande data om vapnen samt säkerhets- & skötselråd. Om allt gå som planerat ska vi, enligt rykten, börja skjuta på fredag.
Läs också gärna mitt inlägg strax innan detta om Afghanistan!
Allt för mig just nu!
//620 Strömgren Out!
I övrigt har vi idag haft tvättbyte så man kunde byta till sig lite mer välpassande kläder. De flesta kläderna är dock fortfarande för tighta, men det löser sig nog... Vi har dessutom haft visitation av logement/skåp samt gått igenom hinderbanan och haft orientring. Eftersom jag fortfarande har lite halsont så var jag bara med till viss del. Har ännu inte fått tag på kompanisköterskan så hon har kunnat undersöka mig, får leta upp henne imorgon.
Imorgon ska vi tydligen börja med vapenexercis och lära oss grundläggande data om vapnen samt säkerhets- & skötselråd. Om allt gå som planerat ska vi, enligt rykten, börja skjuta på fredag.
Läs också gärna mitt inlägg strax innan detta om Afghanistan!
Allt för mig just nu!
//620 Strömgren Out!
Lite tankar om Afghanistan
Riksdagsoppositionen i Sverige är idag splittrad om Afghanistan. Vp vill dra hem samtliga svenska soldater från Afghanistan, Mp vill undersöka om FN-mandatet har överskridits och om de inte längre gör det som de skall göra enligt mandatet utan istället agerar efter USA:s agenda medan S inte har någon officiell ståndpunkt men röstade för en ökning av truppstyrkan.
Personligen anser jag att Sverige bör stanna kvar och hjälpa till att återuppbygga landet. Återuppbyggnaden måste givetvis gå till på ett fredligt sätt men det är i sig en omöjlighet så länge talibanerna finns kvar i det afghanska närområdet. I och med att USA har fått en ny president och en ny Afghanistanstrategi så kommer det hela att lätta upp och våldet kommer att minska succesivt. Skulle Sverige dra sig ur nu skulle våldet i den hittills relativt lugna Balkhprovinsen öka och återuppbyggnaden skulle misslyckas.
Afghanistan är ett land som har befunnit sig i krig och konflikt mer eller mindre sedan Alexander den Stores krig på 300-talet f.Kr. Det är därför, anser iallafall jag, på tiden att även Afghanistan får fred. Men vi kan inte helt enkelt stå och titta på och hoppas att freden kommer av sig själv. Det kommer den aldrig att göra. Därför måste vi hjälpa till att putta dem i rätt riktning. I Sverige är det iår ca 100 år sedan vi var senast direkt inblandade i ett krig och vi har klarat oss bra från konflikter inom själva Sverige sedan i princip Gustav Vasas tid. Det har varit mindre stridigheter mot danskar i söder och ryssar utmed östkusten samt finska gränsen men vi har sluppit några större krig och konflikter på vårt fastland. Vi har alltså således kunnat bygga upp vårat land. Denna möjlighet har afghanerna aldrig haft. Därför ser, i alla fall jag, det som våran skyldighet att hjälpa afghanerna.
Min personliga åsikt om den svenska styrkan är att den först och främst bör finnas där för det afghanska folket och inte användas för att jaga talibaner. Blir det område som står under svenskt mandat (Balkhprovinsen) angripet av talibanerna bör vi givetvis jaga bort dem, men vår främsta uppgift bör vara att skydda hjälparbetare samt skydda och hjälpa det afghanska folket. Om detta kommer att kräva att fler svenska soldater skickas ner vet jag inte, det är upp till militärstrategerna i Stockholm att avgöra.
"An armoured battalion has reached the end of it's march"
Då var man framme vid I19 igen då! Har putsat skorna och borstat tänderna, etc. Nu är det bara att lägga sig!
Har dock halsont så jag ska lämna en lapp i kompanisjuksysterns postlåda så man kan komma dit och ev. bli sjukskriven imorgon så man blir frisk någon jävla gång. Dessutom har jag ont i högerörat efter lufttrycket i planet så ska väl få det kollat också ifall det inte gått över.
Dessutom har vi sovmorgon och behöver inte ställa upp fören 08:00 imorgon bitti. Skönt.
Men nu är man framme iallafall och resan gick bra och så, så ingen behöver oroa sig!
//620 Strömgren Out!
Har dock halsont så jag ska lämna en lapp i kompanisjuksysterns postlåda så man kan komma dit och ev. bli sjukskriven imorgon så man blir frisk någon jävla gång. Dessutom har jag ont i högerörat efter lufttrycket i planet så ska väl få det kollat också ifall det inte gått över.
Dessutom har vi sovmorgon och behöver inte ställa upp fören 08:00 imorgon bitti. Skönt.
Men nu är man framme iallafall och resan gick bra och så, så ingen behöver oroa sig!
//620 Strömgren Out!
Stöd svenskarna i Afghanistan!
Jag har skapat en ny Facebookgrupp, en grupp för oss som stödjer de svenska soldaterna i Afghanistan!
Gå med nu!
http://www.facebook.com/home.php?ref=logo#/group.php?gid=116452040893&ref=nf
//230 Strömgren
