tvahundratrettio

Ja, då ska man snart tillbaks till Boden då.

Har ju inte uppdaterat bloggen på ett tag så här kommer en veckouppdatering:
Denna vecka har vi hållt på med första hjälpen/sjukvård (Hur man säkrar en olycksplats, lägger förband, etc) och så har vi haft en kallt väder kurs. Det är en kurs som de måste ha enligt lag fö att få öva med oss i vintermiljö. Kursen är i sig indelad i ett antal underkurser (Kallt väder, soldatutbildning, befattning samt pluton). Den första är grundläggande om hur man undviker kylskador, etc. Den har vi prov på på måndag morgon och där måste samtliga ha 100% rätt för att bli godkända. Men med tanke på hur Försvarsmaktens prov har varit så har jag nog inte mycket att frukta där. De övriga kurserna tar upp om hur man agerar som soldat i vintertid, åker skidor, etc samt hur jag som befattningshavare (signalist i mitt fall) skall agera i vintertid (Hur förhindrar jag min utrustning från att frysa sönder, etc) samt hur hela plutonen skall agera i vintertid.

På tisdagen hade vi en åtta timmars föreläsning om alkoholism och hur man förhindrar att bli det. Detta är en kurs som de måste ha enligt något Riksdagsbeslut. Och istället för att dela upp den på ett antal dagar slängde de in hela kursen på en dag. De klämde av fyra timmar innan lunch, sedan hade vi en timmes lunchrast, och sedan var det dags att ha fyra timmars föreläsning igen. Det blev ju inte bättre av att befälen själva inte gått kursen så de läste bara av kursmaterialet och visade de bilder som fanns i boken. Det enda som var kul den dagen var att vi hade en löjtnant som pratade östergötska. Ordergivning på den dialekten låter förbannat kul kan jag ju säga.

Vi hade även första hjälpen som sagt. Då fick vi lära oss hur man ska agera vid olyckor, hur man lägger förband, etc. Vi fick öva en del scenarion som hade med trafikokyckor att göra. Vi var då indelade i olika grupper. En grupp skulle spela sårade, en grupp var de som hjälpte dem samt en grupp fick sitta "på läktaren" och bedöma det hela. Dessa övningar anser jag vara de roligaste, när man får lite mera praktiska kunskaper än att bara sitta och lyssna på en massa föreläsningar.

På torsdagskvällen hade vi marsch i 8 km (4km åt ett håll och sedan fyra tillbaks). Då skulle vi marschera till en punkt, ta en så kallad tillpassningspaus där vi kan fixa till utrustning som sitter fel, tejpa ev. skavsår, etc. Efter fem minuter skulle vi vidare till slutpunkten. Där skulle vi ta en halvtimmes paus för att byta t-shirt samt strumpor. Detta var då en del i vinterutbildningen eftersom man måste byta svettiga kläder på vintern för att undvika köldskador. Efter att vi marscherat en bit tillbaks blev vi stoppade och de sa åt oss att ta av oss kängor samt strumpor och gå på kolonn (led på civilianska) efter en fänrik. När vi gått i nån minut kom vi fram till ett ställe där några andra förberett för att värma upp våra fötter. Detta var också en del i vinterutbildningen. Hur som helst när vi kom tillbaks var det bara att hänga in alla svettiga kläder i torkrummet och gå ner till matsalen för kvällsfika och sedan lägga sig.

På fredagen hade vi övningar med bårar. Bl.a. hur man sätter ihop/tar isär en bår, hur man förflyttar sig på enklaste sätt, etc. Vi hade en övning på slutet där vi skulle (Med stridsutrustning) springa ca 100 meter i terräng med en sårad på båren. Vi var fem pers i grupperna (Varav en var sårad). Två skulle då bära och två skulle hjälpa till i backar, etc. När vi sedan kommit i mål skulle vi (på ~4 minuter) ta isär båren och lägga ner den i en väska utan att det skrammlade om påsen efteråt. Min grupp kom inte först, men inte sist heller.
 När vi som bäst höll på att öva kom det två killar som var på "leave" (permission, trodde först de menade "liv" som i "livkompaniet") från Afghanistan. De snackade en del om hur det är där nere (Det är ju inte som media påstår iallafall), om utlandstjänst, etc. Det höll väl på i en tjugo minuter.
 Efter detta var det dags för plutonens timme (typ klassråd), där jag var sekreterare (som vanligt). När jag sedan skulle renskriva protokollet på befälsrummet datorer passade ju bussarna till Kallax (Luleås flygplats) på att gå och ingen tänkte på att påminna mig. Så när jag var klar fick jag höra av en kille i plutonen som skulle någon annanstanns att bussen redan gått. Då fick man smärre panik. Var bara att prata med befäl och adjutanter. I slutändan fick jag dock skjuts till flygplatsen av Kapten Lindqvist (Kompaniets insatschef, dvs han som ska leda oss om vi ska ut på uppdrag [t.ex. om det blir krig, en storm eller om Norrbotten/annat län kollapsar pga svininfluensan]). På vägen till Luleå satt vi och diskuterade SIB (Strid i bebyggelse) och lite annat som har med militären att göra. Var intressant. Men, hur som helst, så kom jag hem och missade inte flyget.

Igår [lördag] var jag på bio och såg Quentin Tarantions "Inglouriuos Basterds". Den var väl som hans filmer brukar vara, dock inte lika våldsam som t.ex. Kill Bill. Slutet var väldigt överraskande. Jag kan rekommendera den till er som vill se en bra film.

Detta har i övrigt ändå varit en seg vecka, så veckans låt måste nog, tyvärr, bli Markoolios - Jag orkar inte mer:



//620 Strömgren Out